skrivprojektet

Miharu, Matsuyama och Yuki gick till rummet, och drog med sig Yura, Eniwa, Aya, Yuki, Hatti och Aido.
”Vad gör vi här?” frågade Aido. ”Leker Ryska Posten!” sa Miharu, och blinkade åt Aya som blev röd om kinderna. ”Gör vad?” frågade Hatti som fullständigt tappat besittningen när han kom på att han kanske skulle få kyssa Miharu.
”Kom igen, det blir kul!” sa Matsuyama, men Yura såg mest rädd ut och flyttade sig skrämt, och väldigt märkbart, bort från Yuki.
”Jag är brevbärare” sa Yuki, hon gillade ju inte precis heller tanken på att behöva kyssa Yura... Och på så sätt började leken.
”Hej, det är ryska posten” sa Yuki, ”Till vem?” frågade de andra. ”Till... Aya!” sa hon, och Aya flippade totalt ur.
”Jag?! Jag vet inte hur man gör!” sa han och rodnade. ”Sämsta ursäkten ever! Du är ju Ryska Post-stationens kung! Varför så blyg nu?” sa Yura.
”D-d-därf-f-för!” stammade Aya, som bara blev rödare och rödare. Då släpade Matsuyama iväg honom till garderoben, där de som var ”utvalda” var.

”Meow, meow!” sa Matsuyama till Yuki, som började fnissa som en galning. Det mörkblonda håret flög fram och tillbaka när hon skrattade. Sedan körde de igång. Yuki pekade på var och en av flickorna, men Aya sa nej tills det bara var en kvar. Då pekade Yuki på Yura, som totalt flippade ur. Sedan pekade Yuki på flickan som var kvar (Miharu) och Aya sa ja. Miharu släpades in i garderoben. 10 minuter senare så kom de ut. Alla stirrade på dem.

Har inte du någon gång sett folk som byter ut ett "e" mot ett "ä" eller tvärtom? Jo, det har du säkert.
Det är sant att det är svårt att skilja på dem, och det finns ärligt talat inga speciella tillfällen när det måste vara det ena eller det andra. Orden har helt enkelt bara antingen "ä" eller "e".
Däremot kan jag ge några exempel på ord som jag sett många stava fel på;

Snäll
Ängel
Enkel
Ändra
Energi
Verkligen
Verkar(Som i "Hon verkar ha en förkylning")
Värkar(Som i ont)
Rätt
Känsla
Ända(Bak)
Enda(Den enda)

Och det är bara några av alla exempel.
Hoppas du lärt dig något, lycka till!

Mvh
Minna

Stavning är svårt till en början, jag vet, men när man väl lär sig känns det faktiskt jätteenkelt!
Den här veckan ska vi prata om särskrivning. Särskrivning betyder att man skriver isär ord som egentligen ska sitta ihop, ett bra exempel är faktiskt just det ordet - särskrivning. Om man särskriver "särskrivning" så blir det "sär skrivning", visst? Och det låter ju inte rätt, inte sant?
Det är egentligen ganska lätt att veta hur ordet ska stavas, om det ska vara mellanrum eller inte. I svenskan sitter alla svenska ord som låter som hela ord ihop. Låt dig inte luras av engelskans mellanrum.

Några roliga exempel på hur det kan bli om man använder särskrivning:
"Rök fritt" (Rökfritt)
"En mörk hårig sjuk sköterska jobbade på sjukhuset" (En mörkhårig sjuksköterska jobbade på sjukhuset)
"Djupfryst kyckling lever" (Djupfryst kycklinglever)
"Skum tomte 9,90" (Skumtomte 9,90)
"Bomull spinnar" (Bomullspinnar)
"Extra knäck för skolungdomar" (Extraknäck för skolungdomar)
"Kul glass" (Kulglass)

Det finns så många fler exempel, men listan kan ju inte bli evighetslång, så nu avrundar vi här.

//Minna

13 år senare…

”Vi har blivit antagna till Alice-akademin!” sa Aya glatt,” Jippie!” Sa alla sedan samtidigt.Miharu, Miharu och Yukiko rodnade alla tre, och gick sedan in på sitt gemensamma rum, som de delade med Aya, Yuki, T.J., Shigure, Aido, Kaname-sama, Kaname-kun, Eumpa, Momiji, Zero, Akito, Dark, Yugi, Eniwa, Yura, Hatori, Haru, Ritsu och några fler. ”Åååh!” sa Miharu ”Aya är bara såå snygg! Så söt!” ”Jag är lite rädd för dig just nu Miharu…” sa Matsuyama. ”Äh!  Lägg av!” sa Miharu och smällde en kudde i ansiktet på henne. ”Miharu, allvarligt, jag håller med Matsuyama! Du borde starta värsta ’snuskklubben’!” sa Yukiko retsamt. ”Meh, nu får ni sluta! Bara för att jag gillar honom så behöver ni inte hålla på såhär!” sa Miharu irriterat, ”Men Miharu! Du är ju kär i alla killar på hela barnhemmet!” sa Matsuyama. ”Inte alla! Inte Bertil!” sa Miharu och fingrade på sin pyjamas (tjejerna sover med flera killar i samma säng, skavfötters såklart, i brist på plats i det minimala rummet, vissa sover också i garderober). De hörde att någon gick förbi rummet, och fick panik ”Säg inte till någon om det här snacket! Särskilt inte Aya!” skrek Miharu hetsigt. ”Visst” sa de andra i kör. Dörren öppnades, och in kom Aya, i en jättelång tröja som han sov i. ”Eep!” sa Miharu, som alla vet gillade Aya. ”Betyder ’eep’ hej så, hej på dig med!” sa Aya. ”Du är konstig, vet du det?” sa Matsuyama, ”Ja, faktiskt.” sa Yukiko. ”Varför?” frågade Aya. Sedan så såg Aya och Miharu på varandra en lång stund, och bort efter det och sa ”Det är nog frukost nu, och jag är hungrig, ska vi gå?”. De sa det i kör, och rodnade. Sedan gick de och åt frukost. Vid frukostbordet satt Miharu bredvid Yuki, Matsuyama bredvid Aya och Yukiko bredvid Yura. Yukiko stirrade med en konstig blick på Yura, som skrämt stirrade tillbaka, de var inte alltid sams... ”Matsu, Yukiko är läskig!”(Matsu är Matsuyamas smeknamn) sa Yura, som inte ville bli stirrad på. ”Noobo!” sa Miharu till Yura, som i sin tur räckte ut tungan till henne(Noobo var Miharus alldeles egna ord för noob). ”Eniwa!” skrek Matsuyama. ”Vafan?!” hörde hon Eniwa ropa tillbaka, ”Jag sover!” skrek Eniwa. ”Latmask!” ropade Aya retsamt. ”Lägg ner!” skrek Eniwa.

Samtidigt i Trollvärlden...

”Chocolat och Vanilla, de heter Chocolat och Vanilla, de ska bli drottningkandidater, jag vet att de bara är barn, men det är deras öde” Chocolat, den lilla bebisen med underbara gröna ögon, tittade upp när hon hörde sitt namn ”Nannha?” sa hon, nästan som en fråga. ”Din mamma är inte här Chocolat...” sa drottning Candy. ”Jag skriver upp dem som drottningkandidater” sa mannen i disken. ”Bra, och tack” sa Candy och tittade en liten stund på mannen, som förhäxat tittade tillbaka, ”Adjö, då.” sa Candy. ”Adjö” svarade mannen. Candy vandrade ut i snön med barnen i famnen, och gick iväg i kvällsljuset.

Samtidigt i vanliga världen så föds de tre flickorna Miharu, Matsuyama och Yukiko...

Del 1 Första blicken av världen

”Gratulerar! Det blev en pojke” sa doktorn och räckte fram det lilla knytet till kvinnan i sjuksängen. Han tittade på henne med stora beundrande ögon, granskade henne, ansiktet... så vänligt, varmt... ”Åh... Mitt barn... Vad är ditt namn säg? Är det vackert?” frågade kvinnan. ”Du har kanske inget, men jag kan ge dig ett... Jag är säker, du heter Natsume” doktorn såg chockat på henne ”Natsume? Ska du döpa honom till det? Kallar du det fint?” sa han upprört. Hon såg på honom med ett leende som var omöjligt att motstå och sade med en stämma så ljuv att till och med barnet var tvunget att titta upp som i hypnos ”Ett namn är ett namn, och jag kan döpa min son till Slända om jag vill, för namnet är personen, det spelar ingen roll om det är fint eller konstigt, för det är hans namn, håller du med? Eller har jag fel?”, han tittade bort för att inte bli allt för yr av hennes oemotståndliga ansikte, ”Förlåt, han heter Natsume och jag kan inte ändra på det... Det var ohövligt av mig, förlåt” sa han. Hon gick sedan ut ur sjuksalen, utan ett ord med barnet i sin hand, ”Vänta!” skrek doktorn, ”Du måste stanna här och vila upp dig ett tag!”. Hon fortsatte gå och ignorerade honom. ”Natsume, min skatt, du kommer att bli en framgångsrik man när du blir stor, det är jag helt säker på” sa hon och tittade på barnet som i sin tur tittade tillbaka på henne med stora vinröda ögon, sedan gick hon vidare, in i skogen, barfota i vacker midnattsklänning.